Millan

Jag har alltid fallit för udda saker. Konstiga saker. Gärna klädesplagg. Jag har idag, när jag tänker efter, en så sjukt bred garderob. Jag har kläder från tiden då jag alltid gick i ravekläder, det lite mer svarta-Gothiga, det stilrena - fina, "som-alla-andra"-stilen och streetstilen. Jag tycker om att växla mellan stilarna. Det händer att jag drar på mig det mest extrema, sminkar mig och gör håret riktigt freaky när jag ska ut o shoppa eller ta en fika. Men det slutar alltid likadant. Tio minuter innan jag ska ge mig av byter jag alla kläder och borstar ned håret. Sad but true.

Jag minns i sexan, jag var ute och shoppade med min älskade farmor. Vi var ofta ute och shoppade kläder och fikade på den tiden. Sakna lite. Vi skulle hitta ett par fina skor till skolavslutningen. Och där var dem! De största, högsta, mest uppseendeväckande PLATÅsandalerna världen någonsin skådat! Haha. Jag föll direkt. De var extrema. De var höga. De tilltalade mig och kändes sådär lite härligt "raveiga", även om jag i övrigt inte alls hade sån stil.

Farmor ville verkligen inte att jag skulle köpa dem, de var ju faktiskt en aning groteska, however, fick jag som jag ville tillslut. haha. Såhär i efterhand kan man ju bara önska att farmor stått på sig lite mer. Jag minns inte om jag faktiskt hade på mig skorna på avslutningen sedan. Det ska ju nämnas att jag var en av dem som vanligtvis inte gjorde allt för mycket väsen av mig (även om en del av mig så hemskt gärna ville). Kan bara tänka mig hur skolkamrater med föräldrar skulle stirra på mig. Haha nej fy. Någon måste ha stoppat mig...

Tyvärr hittar jag inte denna, av mig, kultförklarade sko. Men intalar mig själv att jag inte kan ha slängt dem, utan att jag kommer hitta dem ungefär då jag bestämmer mig för att packa ihop alla mina saker och flytta. Hade varit nice med en bild! så att ni verkligen kunde förstå.. Är nog svårt att få upp en rättvis bild i huvudet nu.


För att följa upp den lite speciella sko-smaken vill jag presentera de vita stövlarna. Vilka givetvis även dem har en historia bakom sig. Denna gången ska vi bege oss till Turkiet, Det var säkert runt år 2002 och jag tillbringade årets semester i Alanya med mamman. Under en dagsutflykt med shopping till Antalya fanns där en aldeles ursöt liten skobutik med lite dyrare skor. De vita stövlarna stod i skyltfönstret och jag ville prova dem direkt! Jag inbillade mig att de var allt jag ville ha och att de var fruktansvärt sexiga. (...) Jag provade dem i den enda storlek som fanns - stl 35 modell mindre. Jag, som normalt har en 36-37a fick nästan kämpa för att få i foten. Puh, nej de var för små. Och aldeles för dyra!

Vi åkte hem denna dag utan några skor, besviken som man var.. Följande dagar var dessa skor allt jag kunde tänka på, vilken ångest!. Det slutade med att vi fick ta dendär bussresan på 4 timmar, tur och retur till Antalya. Mamma var måttligt glad, "Åka buss istället för att ligga och sola på stranden? Näe fy.Väl tillbaka i skoaffären provade jag dem igen. Lika små var dem. Men så även lika snygga. "Ska man vara fin får man lida pin" tänkte jag och sträckte fram en bunt sedlar. Men! Nu hade de plötsligt höjt priset på dem. Vad fräckt! Men det var bara att betala och se glad ut... Jag var ju tvungen att ha dem!


Väl hemma i sverige har dessa skor suttit på mina fötter kanske sammanlagt 10 gånger. 9 av dem har varit inomhus! 10e gången var då jag gick till ICA (precis nedanför porten) för att köpa mjölk. Haha. Jag är sån jäkla samlare. Köper och har inte guts till att ta på mig dem utan lagrar dem istället överst i bokhyllan, vilken souvenir... Skaftet på dem funkade dock väldans bra till att hålla upp min webcam!

Dessa stövlar har jag i alla fall kvar. Och har inga tankar på att göra av mig med dem. Bara för att lixom. Bild på dem högre upp på sidan. Ja det går väl inte att missa de vita stövlarna.



Anyway.
Någon som vet en butik med skor i boxningstuk, som går att användas utomhus?
Och vad känner du i övrigt inför mina gamla och nytänkta skor?
Hemskt, eller härligt orginellt? ;)


Over and Out
Shoe-Mill