Millan

Jag kan nog uppfattas som en rätt virrig och lite allmänt o-samlad. I och med detta är det väl ingen som blir förvånad över att min mobil inte längre finns i min ägo.

Det var på bussresan in till körskolan klockan åtta på morgonen som den, antagligen, slank ur min byxficka. Man vet ju hur lätt sådant händer.

Precis när jag gått av märker jag att den inte finns i min ficka. Jag börjar springa (!) ner till resecentrum där bussen har sin slutstation. Jag ser då precis bussen åka iväg för att parkera i bussgaraget, så jag hoppar in till informationsdisken och de roppar genom radion på busschauffören som lovar att leta igenom bussen när han kommer fram.

Tyvärr fanns ingen mobil där.

Det är helt sjukt. Någon tog den alltså medan jag satt där, eller norpade åt sig den på sista hållplatsen efter att jag gått av på hållplatsen precis innan. Sådant stör mig, -Speciellt när jag själv har lämnat tillbaka ett antal bort tappade mobiler som andra tappat och jag/vi hittat. Är det inte tänkt att man ska få tillbaka det man ger här i livet?

Bah. Hoppet har väl inte helt övergett mig och jag ringer nog till bussbolaget imorgon också.. Jag saknar min Sony Ericsson.

Även om lite hopp finns köpte jag i alla fall en ny mobil idag, det är lite lätt jobbigt utan mobil, speciellt på valborg och när man har ett jobb som kan ringa när som hellst. Världen börjar repa sig långsamt.. ;)