Millan

Nu ska jag dela med mig av vad jag skrev igår, för det verkade inspirera många till att stanna upp och se vad dom faktiskt har idag. :)

Varför är det alltid människor som har det någolunda bra som klagar mest?
Vad är det som gör att de som verkligen har det jobbigt, sällan ställer sig upp och pratar om det alls?

Man får ingenting ut av att ständigt se det som är dåligt, man tänker inte på det -men negativa tankar drar en ner i skiten. Jag tror livet blir kortare, det har jag läst någonstans. Varför vill man göra så mot sig själv.

* Att bussen väntade på mig när tåget var över en timma för sent.
* Allt som händer mellan oss just nu.
* Att du finns <3
* Att jag snart ska få spendera 3 nätter någon annan stans än i sverige.
* Att mitt hår ser rätt okej ut upsatt fast jag inte duschade imorse.
* Att det finns mat i kylen.
* Att jag kan texten på riktigt bra låtar.
* Att jag har ett nytt Weeds avsnitt på datorn.
* Att min lön kommer vara fet i Augusti.
* Att jag har vänner och familj som finns oavsett om man inte ses o hörs allt för ofta.
* Att jag vågade spola ner ett kryp i toaletten som jag dödade med AJAX på golvet.
* Att jag har internet.
* Att jag fortfarande har päronMER kvar i flaskan jag köpte förut.
* Att jag inte köpte något alls när jag gick på stan idag, okej förutom Merflaskan då..




Over and Out
Millivanilli