Millan

Efter att, nästan kontant spelat World of Warcraft sedan 2006 känner jag mig trött på hela konceptet. På mina gubbar, på quest, på att hela tiden farma saker. Trots detta bestämde jag mig för att i alla fall köpa expansionen; Wrath of the Lich King, samma dag som den släpptes. Det är, som jag sagt till mina vänner, mest för att inte halka efter, och behöva ligga "sist" när/om man väl bestämmer sig för att satsa igen.

Jag ska försöka att levla till 80 i någorlunda fart i alla fall. Dock inte som när The Burning Crusade kom och man ville bli level 70 först av alla... Nej, jag har inte tiden, lusten och orken för det längre.

Även om jag känner denna, ja, man kan väl kalla det avsmak, kan jag inte låta bli att tala varmt om spelet så fort det kommer upp i ett samtal. Jag hoppar tillbaka til de fina stunderna som spelet faktiskt gett mig. Jag hoppas att glädjen kommer tillbaka igen. Samhörigheten i en guild, raiderna, sammarbetet, ventrilon - Hela kitet.

Men sure... nästan tre år har gått, jag är äldre och mitt liv ser väl helt enkelt annorlunda ut. Kanske är det inte meningen att jag ska spela längre. Vad gäller själva expansionen återkommer jag om den. Jag har stora förhoppningar och bättre än TBC måste det väl ändå vara...?